Böcker >> Personlig och andlig utveckling >> Konsten att älska sig själv
 
Konsten att älska sig själv
 

 
Antal:

Pris:
179.00 kr
(inkl. moms 6%)
Till bokshopen - Tillbaka

 
Författare: Alexandra Peyron
Info om boken: Inbunden, 126 sidor
Normalpris: 179 kr inkl. moms 6%
ISBN: 978-91-88362-46-9
Utgivningsår:       2009
 
Alexandra Peyron har arbetat som expedit, kontorist, cirkelledare och healer samt hållit kurser i bl.a. personlig utveckling. För 12 år sedan blev hon utbränd och fick lov att flytta till en stuga i skogen, eftersom hon varken tålde el eller jordstrålning. Hon blev sittande i rullstol med svåra smärtor dygnet runt.

Efter ett idogt arbete med sig själv är hon idag på benen igen och på väg ut i livet. Det firar hon genom att ge ut den här boken, Konsten att älska sig själv, där hon samlat ihop de verktyg hon själv hittat fram till och använt sig av för att få ett bra liv.
 
Om boken:
Citat ur boken:
Är det inte egoistiskt att älska sig själv? Att ta ansvar för mina egna känslor genom medvetna val av positiva känslor ger mig möjlighet att tycka om mig själv mer och därmed oftare vara i en positiv känsla. Att se till att ge mig själv goda känslor är en förutsättning för att kunna dela med mig av dem!

Om jag bryr mig om andra mer än mig själv tappar jag ork – det blir en obalans. Det är bra att se till att bara ”ge” (hjälpa andra) när jag har överflöd av positiva energier, det vill säga när jag verkligen är glad, uppåt och pigg, och dra mig undan när det börjar kännas negativt (tungt, tråkigt osv.). Jag är det jag känner och tänker.
Jag sprider/utstrålar de energier jag bär på. Ju fler positiva känslor jag är/känner, desto mer positiva känslor sprider jag till andra.

Tesen ”Jag sprider det jag är”, fungerar också omvänt, det vill säga ”Jag drar till mig det jag är”. Därför är det underbart att börja tycka om och acceptera mina inre delar mer och mer, för då kommer det mer glädje och uppskattning till mig. Att älska sig själv är egoistiskt om vi med egoism menar att bry sig om sig själv. Att älska mig själv är således en förutsättning för att kunna älska andra och fortsätta att må bra själv!

 
Recensioner:

Ur BTJ:s utlåtande år 2009 av lektör Gunnar Westling

"Författaren till den här boken vill göra upp med alla negativa energier och tankar som håller oss nere och hindrar oss att utvecklas till lyckliga människor. Genom bland annat att våga älska sig själv, hitta sitt inre barn och se det som är bra inom en, så ska man lösa upp spänningar och blockeringar och, förhoppningsvis, gå ett nytt liv tillmötes. Goda ambitioner.

Tyvärr räcker de inte för att göra framställningen klar och trovärdig. Tvärtom känns den alltför ostrukturerad och subjektivt skriven och tankegångarna ibland oklara, ibland bara språkligt outvecklade, men därmed svåra att följa. Goda iakttagelser blandas med irrelevanta och mer allmänna sanningar samsas med högst privata teorier, ibland direkt svårsmälta..."
 
Smakprov ur boken:
Att känna känslor är att känna sig själv. Att lära känna sig själv innebär att vara i kontakt med (känna) många sorters känslor. Alla känslor (både positiva och negativa) är värdefulla, för de ger mig erfarenhet av hur olika upplevelser känns. Jag kan inte enbart med hjälp av tankarna avgöra om något är bra för mig. Känslor finns i hela kroppen. Tankar finns i huvudet. Det är stor skillnad på att tänka ut hur något är och att verkligen uppleva (känna) det. Med hjälp av känslor vet jag om det är bra eller inte, eftersom känslan talar om direkt hur livet känns just nu. Med känslorna upplever jag livet – och mig själv.

Att känna glädje och sedan skutta omkring är att uttrycka glädjeenergi. Vilken sorts energi jag består av beror på hur jag känner mig. Det finns goda energier, låga energier och höga energier. Ju högre en energi är desto saligare känner jag mig. Ju högre en energi är desto snabbare rör sig det innersta i kärnan, atomerna och molekylerna. Att sätta fart på livet är alltså att börja röra sig, det vill säga aktivera kropp, tanke och känsla. När även själen är aktiverad tillkommer saligheten. Genom urskillning (att känna skillnaden) kan jag avgöra om det jag gör/tänker göra är positivt för mig eller inte. Genom känslan kan jag avgöra vem jag vill vara.

Många negativa känslor är gömda inom oss. Jag blir inte medveten om dem förrän jag kan acceptera dem. Dessa förnekade känslor stannar kvar – ingen energi upphör av sig själv! – och hindrar/blockerar möjligheterna att känna positiva känslor. För varje gång jag löser upp/accepterar en blockerad känsla, kommer det fram mer positiv kraft.

Grundprinciper
• Jag ansvarar ”bara” för mina egna känslor.
• Jag kan inte på förhand veta (tänka ut) hur en känsla känns.
• Det är inte nödvändigt att förstå varför jag känner en negativ känsla.

Vad innebär det att känna kärlek till sig själv?
Kärlek till mig själv är att välja goda känslor och tankar om mig själv, oavsett vad som händer. Att älska mig själv är att våga känna och erkänna alla mina känslor, utan att döma. När jag förnekar känslor förnekar jag mina egna upplevelser, och därmed min inre vägledning. Känslan talar om ifall något är bra eller dåligt för mig.

Att älska mig själv
är att lära känna mig själv
och älska allt jag ser


Intuitionen (den inre vägledningen från själen) är en känsla. Själen vill lära mig mer om kärlek, men den talar så tyst och snabbt att jag får böja mig mot hjärtat och i tystnad lyssna till dess viskningar. Jag är inte van vid att prioritera känslan kärlek och välja det som är bäst (mest kärleksfullt) för mig i vardagssituationer. På mitt köksskåp sitter det en liten lapp där det står: ”Love takes time”.

Exempel på goda känslor och tankar: Att acceptera mig själv som jag är nu. Att göra det jag mår bra av. Att lyssna till mig själv och respektera mina behov. Att ge mig det jag behöver (tid, uppskattning osv.). Att ta emot (vänlighet, gåvor osv.). Att stötta mig själv när jag har det svårt. Att be om hjälp vid behov. Att säga nej till det jag inte mår bra av. Att sluta med all självkritik.

Varför mår jag inte bra hela tiden?
Vi har en mörk historia av självförnekanden. Samhällsstrukturen har varit inriktad på att ”det alltid är någon annan som bestämmer”, och att andra har kunskaper som vi inte har. Goda känslor är en öppen möjlighet för alla. Det är aldrig någon annan som vet hur jag känner mig. När vi talar om positiva känslor, till exempel kärlek, finns möjligheten att nå dit inom varje människa, oavsett yrke och sysselsättning. Den kunskap jag behöver finns inom mig. Mina positiva känslor är mina bästa vägledare.

Historisk struktur har inneburit att tänka ut vad som var bäst för samhället och oss själva. Känslor har varit mycket förbisedda. Om jag tänker ut en lösning men känner att den inte är bra så blir den inte bra – en enkel sanning som är dåligt känd.

Att bara följa sina tankar, endast vara mental, leder till inre obalans och till att en stor del av mig själv inte används. Jag förstår denna rädsla för känslor eftersom känslor känns, och vi bär alla på negativa känslor som vi inte vill känna. Men om dessa förnekanden fortgår lämnar vi ansvaret för våra egna känslor någon annanstans och fördröjer möjligheten att hela det förflutna.

Vi är alla produkter av vår uppfostran
Många av oss har uppfostrats till känsloförnekelse och blivit vana vid att känslor ska tryckas ner. När jag som liten blev ledsen, arg eller sårad, fick jag aldrig visa vad jag kände. Det fanns vissa mönster inom min familj som jag omedvetet lärde mig att anpassa mig till, för att få så lite obehag som möjligt. Det här är ett konstaterande utan fördömande. Det vill säga vi gör och har alltid gjort det bästa vi klarat av, våra föräldrar bär alltså ingen skuld. Det var så bara.

Det är först nu då jag har större medvetenhet, och inte är så hårt ansatt av tanken att någon annan styr mitt liv, som jag är öppen för positiva förändringar. Alla känslor är energier. En energi kan aldrig upphöra att existera, bara omformas/transformeras. Så mina förnekade känslor finns kvar någonstans!

Vanans makt kan brytas
Jag kan välja vilken känsla jag vill känna. Det är inte svårt, men ovant. Det är många gånger vanans makt som håller det gamla vid liv. Se avsnittet ”Hur jag kommer i kontakt med mina positiva känslor”, s. 51. När jag haft kurser har jag bett deltagarna att skriva ner några omdömen om sig själva. De har till 90% varit negativa. Då har jag bett dem att slänga papperet och skriva ner minst fem positiva omdömen om sig själva, vilket varit mycket svårare.

Det här är ett exempel på vanans makt att se kritiskt på sig själv. Jag tror att innerst inne i varje människa existerar minnen och känslor av kärlek. Jag tror också att vi alla längtar efter mera kärlek, det vill säga att komma närmare vårt innersta – kärnan av det goda. Men jag bär omedvetet med mig gamla negativa känslor som hindrar/blockerar mina möjligheter att känna positiva känslor.

Därav följer: Ju mer jag rensar ut av negativa känslor, desto mer kan jag känna de positiva! Jag hade en klient en gång som glad i hågen utropade: ”Nu har jag löst upp min blockering!” Jag hade inte hjärta (dvs. var för feg på den tiden) att avslöja för henne något om antalet blockeringar. Det gör jag inte här heller. Vill bara påstå att de är många, och om det är sant blir det ännu viktigare att njuta så mycket som möjligt av livet!

Jag är mitt förstahandsval

Positiva känslor
Jag tar med dessa exempel, för enligt min erfarenhet är det svårt (ovant) att komma på positiva känslor. Det går att gradera positiva känslor, det vill säga vissa ger högre energi och därmed en djupare känsla av välbefinnande. Lekfullhet, till exempel, är en mycket energirik känsla.

Exempel på positiva känslor är:
accepterande
balanserad
centrerad
fridfull
glad
god
harmonisk
insiktsfull m.fl.

Detta var exempel på positiva känslor som jag själv kan välja att känna, vilket dock inte alltid är lätt. De utgår alltid ifrån mig själv, det vill säga det är jag som kan göra att jag känner mig påhittig, tacksam, vis osv. (se avsnittet ”Hur jag kommer i kontakt med mina positiva känslor”. Jag gör det för min egen skull, för att själv må bra. Det är att älska mig själv. Sedan sprider jag automatiskt det jag är (känner och tänker).

Jag glömmer aldrig första gången jag kände glädje ”utan orsak”. Jag satt på en buss på väg till ett trist uppdrag. Det var kallt ute och jag var morgonhängig. Plötsligt fylldes jag av en sagolik känsla av glädje. Jag kunde inte förstå var den kom ifrån och försökte tänka ut vad som kunde ha framkallat den. Hade chauffören varit vänlig? Var det något jag gjort igår? Hur jag än tänkte fann jag ingen anledning.

Det tog lång tid att acceptera att glädje är en naturlig känsla – och att känslor inte behöver förstås, bara accepteras/kännas.

Negativa känslor
Det finns inte många som frivilligt nyskapar negativa känslor. De flesta negativa känslor är således gamla. De hindrar mig från att känna positiva känslor. Dessutom tittar de fram i situationer där jag logiskt sett inte borde ha någon anledning att känna dem. Exempel på negativa känslor:

irritation
frustration
modstulenhet
ledsenhet
oro
rädsla
sorg
ilska
hat
ensamhet
skuld
skam – och alla andra känslor som inte gör mig glad.

Hur jag hittar mina negativa känslor
Min sanning är att kärlek finns naturligt innerst inne i varje människa, ibland långt in … men den finns där. Allt som finns i mig som inte är kärleksfullt kallar jag blockeringar (negativa energier). Jag letar inte efter dem. De kommer ändå.

När jag upplever mer kärlek, glädje, godhet, vänlighet, lekfullhet, uppskattning, intuition, alltså fler positiva energier än jag är van vid, tittar de energier (negativa känslor och tankar) upp som varit i vägen för att jag inte tidigare kunnat ta emot/välja mer av det goda. När jag medvetet väljer att göra mig själv lyckligare, blir jag lyckligare och får också fatt i det som varit i vägen.

Ett annat sätt att bli uppmärksam på om jag bär på negativa känslor och tankar är att studera omgivningen. Om jag till exempel ser många negativa människor omkring mig eller upplever att många är kritiska, bör jag undersöka om inte dessa människor speglar/visar mina egna fördömanden och min egen självkritik.

Kärlek tinar upp bortträngda känslor, vilket märks när vi blir förälskade. Först är det underbart – vi tar fram kärleken inom oss igen – sedan kan vi känna oss retliga, irriterade, ledsna, sårade osv. Dessa negativa känslor visar sig först när vi tryggt kan uppleva dem! Sårade känslor från det förflutna tittar upp för att läkas när vi älskar oss själva mer eller älskas av andra. Det är bra när jag kommer ihåg att jag inte bara är den negativa känslan – även om det känns så när jag är där. Det jobbiga är inte att ta emot mer kärlek utan att våga känna det som varit i vägen, det vill säga ta ansvar för den förnekade känslan. Kärleken i sig är aldrig negativ.

Jag letar efter mer glädje i livet och gör det i de små vardagshändelserna. All förändring startar med första steget. Det kan till exempel vara att unna mig något gott att äta, som jag inte brukar äta, att våga ringa på hos grannen och be om hjälp att flytta en möbel, vilket jag inte gjort förut, att ringa en ny bekantskap och fråga om vi kan träffas, att ta en liten promenad, även om det känns motigt, att ringa det där samtalet trots att jag känner mig rädd.

Det här är exempel på ökad vänlighet mot mig själv. Jag ger mig själv mer av den positiva energin vänlighet och höjer därmed mina energier. Mer vänlighet mot mig själv är ett av de effektivaste sätten att förändra livet till det bättre. Jag märker då hur mycket det finns som jag kan ta emot, som jag inte sett förut. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket jag får älska mig själv och hur lite jag har gjort det.

Alla du möter är din spegel
Andra människor speglar/visar på mig själv. Min reaktion visar vad jag tänker och känner – om mig själv. Den verkliga världen för mig finns inom mig.

När jag börjar se in i mig själv med kärleksfulla ögon, kan jag börja se det vackra omkring mig.

Även när jag betraktar någon annan är det jag som tänker och känner. Blir jag negativt berörd (ogillar något, känner irritation, avståndstagande osv.) speglar det en inställning eller känsla som jag har i mig själv – om mig själv – just nu.

Blir jag positivt berörd (tycker om, känner värme till) så ser jag på mig själv just nu med de ögonen.

Således: När jag börjar se på mig själv med vänliga, kloka och kärleksfulla ögon, kan jag börja se det vackra omkring (utanför) mig.

Ett sätt att upptäcka mina negativa känslor är att iaktta när jag reagerar negativt på någon annan. Hittills har vi ofta sagt att han eller hon gjorde så att jag blev arg, ledsen, sårad etc. Det är också så. Men att ta ansvar för sina egna känslor är att inte skylla på den andre utan se det som en möjlighet att upptäcka en eventuell spegling, för att jag ska kunna förändra mig. Orsaken till att känslan väcks är att jag ska ha möjlighet att acceptera den som min, oavsett vem som väckte den. Varje gång jag fylls av en negativ känsla; blir arg, irriterad, ledsen osv., speglar den en gammal gömd negativ känsla – i mig.

Det här är inte så roligt att upptäcka, för jag känner motstånd mot att se mina förnekade känslor. För att inte tala om att känna dem. Konsten ligger i att förstå att om jag ska kunna välja goda känslor måste jag först veta hur de negativa känns för att kunna känna skillnaden. Att med känslan kunna avgöra vad som är bäst för mig är att ha urskillning.

Att dra till mig goda känslor handlar om att våga acceptera alla mina känslor. Att våga acceptera mig själv som jag är nu med goda och ”dåliga” egenskaper. Alla negativa känslor som finns i mig är ju mina, och att börja acceptera det är vägen till att tycka om mig själv som jag är, vilket så småningom leder till kärlek. Så, vad du än gör när du ser dina negativa känslospeglingar, tyck inte illa om dig för dem. De måste finnas där för att du ska kunna välja.

Exempel på speglingar:
• En bekant ringer och pratar om sina problem. Hon gör det länge. Jag står upp och lyssnar. Det känns mer och mer jobbigt. Jag blir irriterad och önskar att hon ska sluta prata. Hon mal på och jag håller luren längre bort. När hon äntligen är klar suckar jag och stönar av irritation.

Det hon speglar i mig är min undertryckta önskan att också få säga allt jag känner, att få prata om mig. De negativa känslor jag får fram är irritation, upprördhet och uppgivenhet. Dessa känslor talar om för mig att jag är irriterad, uppgiven och upprörd över att jag inte får komma till tals, och för att jag inte kan säga det till henne.

• Mitt på dagen i den strålande vårsolen står jag på en bro och njuter. En granne från höghuset kommer cyklande. Hon ser sur ut och ropar: ”Har du inget jobb att gå till?” Jag kan ju bara gissa vad jag väckte för känslor i henne. Kanske avundsjuka, hon kanske inte trivdes på sitt jobb och önskade att själv kunna promenera i solen i stället. Hon hade kanske inte vågat njuta så mycket i sitt liv. Det som var viktigt för mig var att fortsätta njuta och inte låta hennes känslor tynga ner min underbara dag.

• På vägen hem från affären till mitt höghus lägger jag märke till steg bakom mig. De är i otakt och plötsligt andas mannen mot mig och undrar om han får göra mig sällskap. Han luktar sprit och jag reagerar – för mig själv mycket oväntat – med att skrika: ”Såna som du ska inte vara i min närhet, gå hem och nyktra till.” Alldeles skakande av rädsla och ilska springer jag hem.

Det här speglade gömda känslor från min barndom. Både min mamma och morfar var alkoholister. Känslor som ilska och rädsla kom äntligen upp i dagen och jag visste inte ens om att jag bar på dem! De flesta av mina negativa känslor, har således ingenting att göra med situationen. Jag blir inte arg på den onyktre mannen utan på vad jag känt i liknande sammanhang.

• När min mamma fick magsår berättade jag om det för en kvinna. ”Åh”, sade kvinnan, ”jag vet precis hur det känns, min mamma fick magsår förra året”, och så pratade hon på i 20 minuter. – Hon trodde (förhoppningsvis) att hon tröstade mig genom att berätta som sina egna upplevelser. Hon överföll mig med sina ord. Vart tog den positiva känslan vägen, till exempel en stilla tyst kram? Jag kände mig mer bedrövad än innan jag mötte henne.

I och med att jag vänder mig till någon som inte vill kännas vid känslorna, speglar det att jag inte heller har bearbetat mammas sjukdom känslomässigt. Många liknande speglingar har visat mig att jag inte alls ger mig själv känslomässigt stöd, det vill säga jag vänder mig inte till människor som vet hur saker har känts och kan visa medkänsla.

• Jag avbokar en kurs dagen innan den ska börja. Kursledaren talar om hur få anmälda det är och påpekar därför hur viktigt det är att jag kommer. Han ordnar till och med övernattning åt mig. Först blir jag irriterad, sedan arg och är väldigt nära att åka i alla fall, för jag får dåligt samvete, nu när han är så snäll …

Det här är en verklig test för mig att stå på mig i det som är bäst för mig. Jag avbokar ju inte utan fullgoda skäl. Irriterad och arg blir jag över att jag har så svårt att tydligt uttrycka varför jag inte kan komma. Dåligt samvete får jag för att jag inte är van vid att ta emot snällhet.

Den dagen jag kan känna att det jag vet är bäst för mig är bäst för mig, kommer jag också att kunna uttrycka det med bestämdhet. Det här påminner mig om de två hundarna jag lånade vid några tillfällen. Hur mycket jag än ropade ”nej”, ”stanna”, ”sitt” till dem, så lydde de inte. När jag lämnade tillbaka hundarna frågade jag deras matte varför. Hon stirrade på mig och sa: ”Men det är väl enkelt. Man måste visa vad man vill genom att känna det. De struntar väl i orden …”

• Främlingsfientlighet är när jag är hatisk mot det främmande – inom mig. Det främmande är allt som inte är känt.

Vi är ofta rädda för att öppna oss och visa positiva känslor, för rädslan (vanan) att inte få kärlek kan vara stor. En människa som vågar möta sina egna inre delar (se sina skuggor), är inte rädd för att möta främlingar.

Så som jag är mot andra,
är jag egentligen
mot mig själv.
Så som jag uppfattar andra,
uppfattar jag delar
av mig själv.


Hur jag löser upp mina negativa känslor
Att lösa upp (frigöra) en negativ känsla tar olika lång tid beroende på hur djupt den sitter och hur länge den funnits. Den kan komma och gå, så man får ta lite i taget. Ju mer jag fokuserar på att njuta av livet, desto mer kan jag uppleva det positiva i vardagen – och det jobbiga blir mindre betonat.

När jag mer medvetet vill hitta orsaken till att jag mår dåligt finns det många sätt att ta hjälp på. Att sätta ord eller försöka sätta ord på det jag känner nu är en hjälp att nå en blockerad känsla. Jag brukar tala in på en liten bandspelare eller skriva ner det jag känner. Efter några dagar lyssnar eller läser jag det hela och nästan alltid får jag en idé om vad det kan handla om. Samtal med lyssnande, förstående och vänliga vänner är också skönt. Att prata om samma sak upprepade gånger ger dock ingenting. Här handlar det ju om att försöka hitta fram till något okänt, så var öppen för nya tankar som kan leda till förståelse av den gamla känslan.

En gammal känsla behöver inte alltid förstås. Ibland är det så att en av mina inre delar bara vill bli sedd och erkänd. Men om det är ett mönster som gör att jag gång efter annan går in i situationer som inte är bra för mig, behöver jag förstå känslan och medvetet ändra mina tankar.

Så här gör jag:
• Jag accepterar känslan när jag känner den.
• Jag gör det ensam (om möjligt).
• Jag uttrycker känslan: gråter om jag är ledsen, skriker och stampar om jag är arg etc.
• Jag fyller mig med en positiv känsla så fort som möjligt eller gör något som brukar göra mig glad, speciellt om jag inte känner för det! Ju längre jag är kvar i en negativ känsla, desto sämre mår jag.
Tillbaka