Böcker >> Hälsa, naturmedicin och alt. terapi >> Smärta i fokus
 
Smärta i fokus
 

 
Antal:

Pris:
249.00 kr
(inkl. moms 6%)
Till bokshopen - Tillbaka

 
Författare: Karin Öckert
Hemsidan: Länk till hemsidan
E-post: karin@ockert.com
Info om boken: Inbunden, 320 sidor, 6 schematiska teckningar.
Normalpris: 249 kr inkl. moms 6%
ISBN: 978-91-88362-33-9
Utgivningsår:       2006, 2:a tryckn. 2009
 
Karin Öckert är tandläkaren som gått från skolmedicinsk specialisering på tandlossningssjukdomar till alternativmedicinsk behandling med helhetsperspektiv.
Efter 42 år i yrket har hon lärt sig att många kroppsliga symtom, t.ex. smärta, också kan ha sin grund i tandläkarens åtgärder i munhålan. Kring detta tema har hon för övrigt skrivit ett antal artiklar som publicerats i facktidskrifter och på nätet.
 
Om boken:
Cirka 25% av Sveriges befolkning lider av kronisk smärta, enligt en färsk studie. Tillhör du den gruppen? Är du trött på ständig värk och att leva på smärtstillande mediciner med en massa biverkningar? Då kan du få hjälp med att hitta orsakerna till din smärta och få ett bättre liv av den här unika handboken.

Tandläkare Karin Öckert lär dig att ta din hälsa i egna händer med hjälp av det funktionsmedicinska konceptet, som fokuserar på livsstil- och omgivningsfaktorer samt kosttillskott. Framför allt handlar boken om hur du kan hitta de ”bovar” som belastar din kropps försvarssystem, t.ex. toxiner, amalgam, allergener, mikroorganismer, försurning och felaktig belastning, och vad du kan göra för att oskadliggöra dem.

Innehåll:
1. Bli din egen medicinska detektiv
2. Varför vet inte doktorn vad min sjukdom beror på?
3. Orsakerna till sjukdom enligt funktionsmedicinen
4. Toxiner
5. Amalgam
6. Allergener
7. Mikroorganismer
8. Försurning
9. Felaktig belastning
10. Vitaminer och mineraler
11. Fettsyror och aminosyror
12. Motion, frisk luft, rent vatten, ljus
13. Kosten
14. Diabetes och insulinresistens
15. Tarmen – avfallskvarn eller kronjuvel?
16. Att avgifta kroppen
17. Örtmedicin
18. Fibromyalgi
19. Frekvensmedicin
20. Psyket
21. Ett liv…
22. … och dess sjukdomspanorama
23. Hur ska en bra sjukvård se ut?
24. Noter och litteratur
25. Adresser
26. Register
 
Recensioner:

Ur BTJ:s utlåtande år 2006 av lektör Annakarin Lindberg.

"Den röda tråden Karin Öckert driver är: Vilka bovar i vår livsstil och miljö måste vi eliminera och vilka komponenter inom desamma saknas för att vi skall uppnå hälsa? Författaren vill visa på hur hon genom sin skolmedicinska empiri, i sin roll som tandläkare med specialistkompetens inom tandlossningssjukdomar, fått ett annat förhållningssätt till hälsa.

Detta är en viktig bok, där röster från både skolmedicinen och alternativmedicinen ifrågasätter vår symptombaserade medicin.

Det är en faktaspäckad guidning/resa genom toxiner, allergener, kost, mineraler och vitaminer, avgiftning, försurning och mycket annat... De flesta avsnitt har ett berättande och lättillgängligt språk som fungerar väl för en intresserad allmänhet, men vissa avsnitt är mer djupgående och kan med fördel användas som handbok för alternativmedicinska terapeuter."
 
Smakprov ur boken:

Bli din egen medicinska detektiv
Lider du av kronisk smärta? Är du en av de cirka 25% svenskar som lider av ständigt återkommande smärta enligt en nyligen publicerad studie i en medicinsk tidskrift om reumatiska sjukdomar? Är du trött på att leva på smärtstillande mediciner som har många biverkningar framförallt på lång sikt?

Då vill jag ge dig hopp genom att tala om att det finns ett annat medicinskt koncept än det västerländska (skolmedicinen), vilket nästan alla läkare tillämpar i Sverige. Detta andra koncept är det österländska och det praktiseras på ungefär 80% av jordens befolkning. Vilket är bäst? Det beror på vad man vill åstadkomma. Är målet att snabbt få symtomlindring efter ett kort läkarbesök och utan att du som patient ska behöva ändra din livsstil, då är den västerländska medicinen bäst. Men du får betala ett högt pris i form av allt sämre hälsa och allt fler biverkningar, som kräver fler och fler mediciner. Är målet att hitta orsaken till dina symtom och är du villig att ändra på diverse mindre hälsosamma vanor, då ska du välja den österländska medicinen. Den österländska medicinens idéer tillämpas i Sverige av den alternativa eller komplementära medicinens utövare.

Med denna bok vill jag visa hur du med litet hjälp kan ta din hälsa i egna händer. Du har nämligen ett stort övertag framför alla läkare, du är den enda specialisten på dig själv. Jag vill hjälpa dig att bli din egen medicinska detektiv, så att du kan hålla dig så frisk som det går med de gener du fått. Låt mig visa dig med ett exempel.

Pest, kolera eller äggförbud – ett patientfall
När 25-åriga Kim arbetat på en skönhetssalong i New Jersey några år fick hon plötsligt astma, varför hon sökte läkare och fick kortisonsprej. Efter en tid började Kims fötter svullna och så småningom spred sig svullnaden uppåt, som när man fyller vatten i en flaska, och hon fick värk i sina ben. När svullnaden nådde bröstkorgen fick hon akuta problem med andningen och blev inlagd på sjukhus. Hon hade då gått upp 10 kg på en månad. Läkarna konstaterade att hon led av nefrotiskt syndrom, det vill säga njurarna fungerar inte som de ska, vilket visar sig i form av mycket proteiner (äggvita) i urinen. Hon fick stora doser kortison för att dämpa det överaktiva immunsystemet.

På tre dagar gick hon ner de 10 kilona, som endast var kvarhållen vätska, ödem, och njurarna släppte inte längre igenom proteiner. Men hon var tvungen att fortsätta med den höga dosen kortison och så småningom drabbades hon av de typiska kortisonbiverkningarna. Ansiktet svullnade och blev runt som en måne, kroppen lagrade fett och hon gick upp 8 kg i vikt. Vid försök att sänka dosen kortison ökade genast proteinmängden i urinen. Läkaren föreslog då att man skulle sätta in cellgift i stället. Kim gillade inte valet mellan pest och kolera utan sökte andra vägar och kom till sist till dr Leo Galland, en av funktionsmedicinens grundare. Dr Galland arbetade på så sätt att han försökte hitta dels den utlösande faktorn (triggern) för sjukdomen och dels de bakomliggande faktorerna, som tillät sjukdom att utvecklas.

Triggern i detta fall trodde dr Galland var Kims omfattande arbete med lösnaglar. De akrylatångor som därvid frigörs orsakar skador i luftrörens epitel, vilket förmodligen var orsaken till astman. Astma är kroppens sätt att försvara sig mot något som den inte tål. Den försöker bli kvitt allergenet (det retande ämnet) genom att nysa ut det, skölja bort det med tårvätska samt hindra det att tränga in i lungorna genom att dra samman bronkerna. Kortisonet förhindrar dessa skyddsmekanismer, alltså slipper man astmasymtomen. Allergenet utövar fortfarande sin vävnadsskada, men varningssignalerna är avstängda. Ytterligare en trigger fanns i aceton, som användes för att avlägsna lösnaglarna. Aceton skadar njurarna.

Men varför försvann inte symtomen när Kim slutade att arbeta? Förmodligen för att sekundära allergier hade utvecklats. När kroppens städarceller, makrofagerna, får för mycket att göra med att städa upp efter den massiva toxiska (giftiga) belastningen räcker de inte till för att uträtta sina vanliga uppgifter. En sådan är att ta hand om de immunkomplex (molekylkomplex som bildas vid reaktion mellan antikropp och allergen) som bildas i blodbanan på grund av osmälta proteiner, som läcker in eller ut genom tarmväggen efter måltider. Kunde det vara något födoämne som hon blivit allergisk mot?

Dr Galland satte henne på en speciell diet bestående enbart av ett näringspulver, som framforskats med särskild tonvikt på icke allergena beståndsdelar. Efter en vecka på denna diet var hon helt symtomfri utan kortison. Därefter fick hon återinsätta olika födoämnen, ett efter ett, och samtidigt kontrollera eventuella proteiner i urinen. När hon kom till ägg fann hon proteiner i urinen. Slutsatsen var att under förutsättning att Kim inte åt ägg och inte utsattes för giftiga kemikalier på arbetet kunde hon hålla sig helt frisk.

Om Kim accepterat den skolmedicinska, symtomdämpande medicinen hade hon blivit ett livslångt vårdobjekt till glädje enbart för läkemedelsindustrin, som skulle tjänat stora pengar på hennes alltmer ökande läkemedelsbehov. Förmodligen hade så småningom njurarna fördärvats och njurtransplantation blivit nödvändig.

Behandlingskostnad enl. det funktionsmedicinska konceptet: tre läkarbesök plus näringspulver under testperioden. Enligt det skolmedicinska konceptet: livslång läkarövervakning och medicinering med allt fler mediciner efterhand som biverkningar uppstår. Eventuellt dialysbehandling och njurtransplantation. Alltså en kronisk sjukdom ledande till en för tidig död.

Som var och en förstår är det en oerhörd skillnad i både kostnad och livskvalitet mellan det skolmedicinska och det funktionsmedicinska konceptet i detta fall. Är det ett unikt fall? Nej, det är det jag vill visa med min bok. Våra överbelastade sjukhus är fulla av Kim-fall, som inte ifrågasätter den sjukvård de får. De flesta kroniska sjukdomar börjar på liknande sätt.

Felet är att vi inte är uppmärksamma på kroppens signaler och att vi därigenom inte ställer de rätta frågorna. I stället stänger vi av signalerna med symtomdämpande mediciner.

Två medicinska världar utan dialog
Jag tillhör den akademiska världen. I 15 år har jag vistats inom dess välisolerade väggar. Jag har lärt mig mycket där, och mest med korvstoppningsmetoden. Det kritiska tänkandet och ifrågasättandet har en mycket liten plats inom de odontologiska och medicinska murarna. Man bländas av skenet från den mäktiga Vetenskapen och man har sina mål på den livslånga karriärstegen. Att ifrågasätta de vetenskapliga teserna gör stegen betydligt svårare att klättra uppför.

Men jag har också i många år haft den ena foten i en annan värld, i en värld där den viktigaste belöningen är patienternas tillfrisknande. I den världen finns inga murar, för patienterna bryr sig inte om ifall deras botande sker med vetenskapliga eller ovetenskapliga metoder. Denna alternativa värld har också lärt mig mycket, men här finns mycket få vetenskapliga teser, en enorm klinisk erfarenhet och en stor öppenhet för nya idéer. Här finns många stora pionjärer men också en del charlataner.

Det ideala för patienterna hade varit att skapa en dialog mellan de bägge världarna, men tiden tycks inte vara mogen för detta, åtminstone inte i det medicinskt konservativa Sverige. Vetenskapens företrädare säger att alternativmedicinen måste testa sina påståenden inom ramen för skolmedicinens vetenskapliga krav. Annars är deras behandlingsmetoder ointressanta. Tyvärr går det inte! De skolmedicinska kraven säger att man endast får ändra på en variabel åt gången när man forskar. Det går bra när man utvärderar symtomdämpande mediciners effekt, men det fungerar inte när det gäller alternativa behandlingskoncept. De bygger nämligen på en helhetssyn, fokuserad på att stärka kroppens egna läkningsprocesser likaväl som att avlägsna det som belastar den. En framgångsrik behandling kräver alltså många olika åtgärder. Resultatet av de rigorösa krav som gäller inom vetenskapens värld blir att man inte hittar någon effektiv terapimetod. Därför ser också vår överbelastade sjukvård ut som den gör. Skolmedicinen söker knappast längre orsaken till våra sjukdomar. Den söker huvudsakligen medel för att dölja och lindra symtomen.

Mitt val idag, efter att i många år ha haft tillträde till båda världarna i min behandling av kroniskt sjuka patienter, är utan tvekan den alternativa medicinen i första hand. Det alternativa behandlingskonceptet går ut på att hitta orsaken till symtomen och den finns oftast att hitta i livsstilen eller miljön.

Syftet med boken är att dela med mig av den kunskap från bägge världarna som 40 års klinisk erfarenhet givit mig. Jag har försökt att paketera den i en språklig form som inte kräver att du tillhör de invigdas krets utan den ska förhoppningsvis vara lättläst.

Varför vet inte doktorn vad min sjukdom beror på?
"Jag säger inte att västerländsk medicin är skräp och bör kastas i sophinken. Jag säger att den har sin plats. Men dess plats är liten: den är inte i proportion till den enorma marknad som läkemedelsindustrin har skapat." Sagt av George Vithoulkas (den grekiske homeopaten som fick alternativa Nobelpriset 1996)

Den västerländska medicinens koncept
Aldrig tidigare har man i hela världen lagt ner så mycket pengar på medicinsk forskning som nu, men trots det vet man fortfarande inte orsaken till de flesta av våra sjukdomar. Vad är orsaken till reumatiska sjukdomar, MS, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, Crohn´s sjukdom, ulcerös colit, autoimmuna sjukdomar, benskörhet, Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom m.fl.? Forskarna vet inte.

Är de medicinska forskarna korkade eller ligger felet någon annanstans? För att förstå varför det blev på detta viset måste man gå tillbaka till den västerländska medicinska forskningens barndom. När kyrkan tillät läkarna att obducera döda brottslingar tog den medicinska vetenskapen ett stort steg framåt. Man kunde nu iaktta de olika inre organens uppbyggnad och relatera synbara förändringar i dem till olika sjukdomar. Efterhand som teknikerna uppfann allt bättre mikroskop kunde man se allt mindre beståndsdelar i organen, tills man idag kan iaktta de minsta organellerna inne i cellerna. I och med avslutningen av HUGO-projektet, där man kartlägger människans hela arvsmassa, har man väl nått vägs ände när det gäller människans form.

Denna organfixerade forskning har lett till att varje organsystem har sina egna specialister och därför har man missat helhetssynen. Med tanke på att en sjukdom nästan aldrig inskränker sig till ett enda organ är denna uppdelning verkligen av ondo för läkarnas möjlighet att öka sin kunskap om sjukdomars orsaker och bot.

Men det intressanta när det gäller sjukdomsutveckling är inte formen utan funktionen. Symtom får vi av störningar i de olika organens funktioner. Forskning om funktionerna i människokroppen är betydligt svårare, eftersom kroppen har ett invecklat system av budbärare som upprätthåller kommunikationen mellan alla cellerna. Den medicinska forskningen försöker nu kartlägga dessa komplicerade reaktioner för att kunna påverka dem med olika mediciner. Eftersom den allra största delen av notan för den medicinska forskningen betalas av läkemedelsföretagen vill dessa naturligtvis ha utdelning på sina insatser. Det kan de endast få om forskningen leder till produktion av en medicin som kan lindra patientens symtom. Läkemedelsindustrin har därför inget intresse av att hitta orsaken till olika sjukdomar.

Ytterligare en försvårande omständighet är den lättförståeliga viljan att systematisera patienterna i olika grupper med hänsyn till deras symtom. De etiketteras med samma diagnos. Man har hypotesen att orsaken till en sjukdom hos alla patienter med samma symtom, organformförändringar eller laboratorievärden är densamma. Men varje individ är unik. Likaväl som att en orsak kan ge upphov till olika besvär hos olika patienter, kan ett symtom eller en sjukdom ha olika orsaker hos olika patienter. Detta har jag sett upprepade exempel på i min praktik.

Slutligen är det ett problem att den medicinska vetenskapen avlägsnar sig alltmer från den kliniskt aktive läkaren. Idag utbildas ungdomar direkt till läkemedelsforskning via en tvåårig kurs i grundmedicin och därefter forskarutbildning och disputation. Utan någon patientkontakt är de sedan klara för avancerad medicinsk forskning. Den forskning som under 1900-talet initierades av den kliniskt erfarne, uppmärksamme läkaren finns knappt idag trots att det var den som ledde till de stora framstegen då. Exempel är behandlingen av den tidens stora mördare TBC, behandlingen med kortison och upptäckten av orsaken till magsår.

Ett belysande exempel på den bristande dialogen mellan forskare och kliniker är amalgamproblematiken. Det fanns tidigt många kliniskt verksamma tandläkare som observerade att en del patienter blev sjuka av amalgam, men forskarnas främsta företrädare vägrade att lyssna och var absolut inte intresserade av någon dialog. Även jag har försökt intressera våra forskare för de fina resultat jag uppnått, mätt i antal friska patienter efter amalgamsanering. Jag har kontaktat två rektorer för tandläkar-högskolor och skrivit ett antal artiklar till Tandläkartidningen, vilka samtliga har refuserats på grund av deras ovetenskaplighet. Klinikerns erfarenheter är tydligen helt ointressanta så länge de inte bekräftar vetenskapsmännens teser.

Av alla dessa skäl tvingas man konstatera att den västerländska medicinen befinner sig i en återvändsgränd när det gäller behandlingen av kroniska sjukdomar.

Den österländska medicinens koncept
Inom den österländska medicinen har utvecklingen varit en helt annan. Dess rötter är mycket äldre än den västerländska och då användes inte kniven. Man var därmed hänvisad till att ställa diagnos med hjälp av syn, känsel, lukt och hörsel. Man analyserar de utsöndringsprodukter som patientens kropp producerar, såsom urin, svett och avföring. Man tittar på hudens färg och struktur, tungans färg, beläggning och mönster, urinens lukt, färg och mängd osv. Läkare som tillämpar österländsk medicin utvecklar en enorm diagnostisk känslighet, vilken kan avläsas i en beskrivning av pulsen, som mäts på tre olika djup i handleden. Den kan vara ytlig, djup, långsam, accelererad, utmattad, fyllig, slipprig, sträv, lång, kort, överflödande, stor, liten, försvinnande, spänd, maklig, len, mjuk, klen, späd, rörlig, intermittent och mycket annat.

Den österländska medicinen uppfattar människan som ett system av funktionskretsar, en helhet. Sjukdom beror på obalanser i dessa kretsar (meridianerna) och även om vi inte känner oss sjuka har vi orsak till sjukdom i oss och den kan bryta ut när som helst. Men naturen varnar oss långt innan sjukdomen bryter ut. Problemet är att vi inte bryr oss om att lyssna i tid. Vi sköter vår bil bättre än oss själva. Bilen får en förebyggande översyn varje år, men själva kör vi i full fart tills systemet brakar ihop. Behandlingen går ut på att återställa balansen i meridianerna med hjälp av akupunktur, örter och livsstilsförändringar. Den österländska medicinen ser till helheten och är därför bättre på funktionella störningar och kroniska sjukdomar, medan den västerländska medicinen skördar sina största framgångar inom kirurgin och akutbehandlingar.

Motsatsförhållandet beskrivs väl av Evert Gummesson, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet: ”Skolmedicinen arbetar mot naturen. Dess idé är krigföring, ett anfallskrig mot bakterier, tumörer och annat. Pillren är aggressiva, så också kirurgens kniv och strålbehandling. Men skolmedicinen dödar i sina attacker även civilbefolkningen, de goda bakterierna och våra egna celler. Man försöker hitta riktade missiler som bara ska döda det onda. Men det är känt från krigskonsten att man endast i undantagsfall vinner ett krig på sikt. En påtvingad fred med en slagen fiende gör sig förr eller senare påmind med hämndåtgärder.

Alternativmedicinen däremot arbetar med naturen. Den försöker stärka kroppens läkningsprocesser, ser kroppen som ett självorganiserande system som kan behöva stöd för att komma i balans. Den väljer fredsförhandlingar framför knivar och kanoner.”

Ett samarbete mellan de två koncepten måste vara den bästa lösningen. Det är just det som funktionsmedicinen tillämpar. Funktionsmedicinen grundades i USA 1993 av biokemisten Jeffrey Bland (som arbetade för och entusiasmerades av nobelpristagaren Linus Pauling) och ett antal läkarpionjärer. Dess idéer har sedan spridits lavinartat till terapeuter i de flesta västerländska länder. Funktionsmedicinen är orsaksinriktad, har ett holistiskt synsätt och uppmuntrar till samarbete mellan olika slags terapeuter, skolmedicinska såväl som alternativmedicinska. Vad funktionsmedicinen står för kommer att framgå i följande kapitel.

Den västerländska medicinen är suverän när det gäller kirurgi och akutbehandling, men beträffande funktionella störningar och kroniska sjukdomar är det österländska konceptet, som den alternativa medicinen bygger på, överlägset därför att det är orsaksinriktat i stället för symtomdämpande.
Tillbaka