Böcker >> Barn och ungdom >> Rörelse på lek och allvar
 
Rörelse på lek och allvar
 

 
Antal:

Pris:
239.00 kr
(inkl. moms 6%)
Till bokshopen - Tillbaka

 
Författare: Dorrit Stenberg
Info om boken: Häftad, 206 sidor, 20 svartvita bilder,
10 svartvita streckteckningar,
14 aktivitetsuppgifter
Normalpris: 239 kr inkl. moms 6%
ISBN: 978-91-88362-37-7
Utgivningsår:       2007
 
Dorrit Stenberg, gymn. dir. och fil. lic. i pedagogik, är pensionerad universitetsadjunkt vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Hon har lång erfarenhet av undervisning både vad gäller barn på grundskolan och inom lärarutbildningen. Hennes specialitet har varit arbete inom specialpedagogikens område med huvudinriktning på lek och fysisk aktivitet.
 
Om boken:
Rörelse på lek och allvar – Om psykomotorisk specialpedagogik

Boken handlar om rörelse och dess betydelse för barnets utveckling, upplevelse av omvärlden och förmåga att hantera den. Den visar att kropp och rörelse är av central betydelse i människans liv.

Den är tänkt för studerande inom lärarutbildning – främst inom idrott och hälsa – men passar även på grundskolans låg- och mellanstadium samt för specialpedagogik.

Efter en utförlig beskrivning av ämnesområdet psykomotorik och utvecklingsteori med betoning på rörelse, följer avsnitt som handlar om pedagogik och metodik. I dessa avsnitt ägnas stor uppmärksamhet åt lärarens roll och funktion, med beskrivning av en psykomotorisk pedagogs undervisning och med konkreta exempel, observationer och aktivitetsuppgifter.

Innehåll:
9 Inledning
11 1.Psykomotorik – ett vetenskapligt ämnesområde
11 Psykomotorikens grundare
13 Utvecklingen i andra länder
14 Psykomotorik idag
14 Begreppsbildning och metodutveckling
20 Praxiskoncept (praktikbegrepp)
21 Effekter av psykomotorisk pedagogik

24 2. Utvecklingsteori med rörelse i centrum
26 Utvecklingsfaser
28 Utvecklingssteg i perceptuell-motorisk inlärning
29 Utveckling genom lek
31 Störningar i utvecklingen
31 Uppkomst och behandlingsbehov
35 Psykomotoriska svårigheter
41 Rolighetsgympans elever
42 Barn är lika i många avseende
43 Men barn är också olika
44 Bollek – en studie av tre barn under aktivitet

51 3. Motopedagogik
51 Teoretisk kunskap är viktig för pedagoger
52 Motopedagogikens syfte
56 Motopedagogikens kännetecken
58 Inlärningsområden
65 Psykomotorisk bedömning

67 4. Didaktik – pedagogikens grundval
68 Undervisningens huvudprinciper
69 Initiativ
71 Material
72 Samtal
75 Lärarens flexibilitet
76 Samverkan mellan de fyra principerna
79 Lektionen – uppläggning och målsättning
80 Klar struktur med enkla rutiner
81 Metodik vid planering av lektionens aktivitetsinnehåll
83 Kontinuitet och sammanhang i undervisningen
85 Lärarens roll och funktion
89 Kiphards syn på lärarrollen
90 Tre lektioner med barn på olika utvecklingsstadier
90 Lektion med en nybörjarelev
93 Lektion med två elever som går andraåret i ”extragympan”
101 Lektion med barn i grupp efter cirka en termins gemensam undervisning
110 Likheter i de tre lektionernas lektionsförlopp

112 5. Lärarens verktyg
112 Lek
115 Material
117 Psykomotoriskt material – en inventering
119 Observation
121 Från testning till observation
123 Observation i två former
127 Observation av barn med fokusering på rörelse
129 Observationsmodell passande för en ny elev
131 KTK-testet som obsinstrument
140 Eggerts diagnosmodell
141 Bana med observationssyfte
161 Löpande terminsobservationer
163 Aktiviteter
164 Lektionsinnehåll i samspel
165 Lärarens aktivitetspass

171 6. Aktivitetsuppgifter
174 Individuella aktiviteter:
174 1. Dra i rätt snöre
175 2. Stå på ett ben och snurra slangen
176 3. Hur många sitter i rad?
176 4. Dimman kommer
177 5. Känna vad som finns under duken
179 6. Du är … glad, arg, ledsen etc.
180 7. Göra något med bänken
181 Gruppaktiviteter:
181 8. Bolltimme
183 9. Tomtesmyg – Gå sakta, sakta
184 10. Rita gubbe-bana
186 11. Lek med ärtpåsar
188 12. Vinter-OS
191 13. Jorden runt-resa
195 14. Vikingagungan
197 Litteratur
201 Ordförklaringar
203 Register
 
Recensioner:
Utdrag ur recension i tidskriften Idrott & hälsa nr 5/2008:

Författaren Dorrit Stenberg (DS), gymnastikdirektör och fil.lic. – tidigare universitetsadjunkt vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm – har under många år ägnat sig åt barn med speciella behov och undervisat på många kurser inom området psykomotorisk specialpedagogik. Som tidigare idrottslärare på grundskolan och med ett intresse för att utveckla metoder som kunde aktivera och engagera mina elever, har jag med stort intresse tagit del av DS bok…

Jag kom i mitten av 80-talet i kontakt med Föreningen för psykomotoriks kurser för barn med speciella behov. Kurserna attraherade mest lärare med intresse för svåra motoriska störningar hos barn. Detta förvånade mig då innehållet i undervisningen och idéerna hade en stor allmängiltighet och de skulle, enligt mitt förmenande, med smärre justeringar utgöra en utomordentlig inspirationskälla för alla som undervisade elever på lägre stadierna.

När nu DS ger ut sina erfarenheter och tankar i tryck hoppas jag att boken kommer att användas som lärobok på våra högskolor, eftersom den har en helhetssyn på eleverna och framhåller leken som ett hjälpmedel att engagera dem oberoende av om de har motoriska problem eller inte.
Genom att använda lekar på barnets egna villkor stärks deras självförtroende och självkänsla och man kan möta dem där de befinner sig. Detta ger en grund för fortsatt utveckling av normala aktivitets- och rörelsemönster.
De elever som har psyko-sensomotoriska störningar måste ges möjlighet att i förskola och lågstadiet bli uppmärksammade och få den vägledning som är avgörande för deras framtida välbefinnande… Notera att jag här inte refererar till ett fåtal elever med uppenbara skador, utan till en grupp barn som (åtminstone i vissa undersökta storstadsskolor) utgör mer än 20 procent av eleverna.

Boken beskriver i sin första del psykomotoriken dels från ett vetenskapligt perspektiv och dels från ett lärarperspektiv... Själv tycker jag att DS föredömligt beskriver och applicerar ett psykomotoriskt arbetssätt där en helhetsbild av eleven står i centrum… Det gäller att … ta vara på elevens starka sidor och därigenom skapa en förutsättning att införa leken som en central del i de korrigerande åtgärder som kan vara motiverade.
Den andra delen av boken innehåller många praktiskt utformade lektionsförslag som underlättar för lärarna att planera och genomföra lektioner…

I dagens samhälle har leken, rörelseglädjen och spontanidrotten till stor del försvunnit från elevernas värld. Skolan lever inte heller upp till sitt ansvar när det gäller att stimulera dessa faktorer för elevernas psykomotoriska och sensomotoriska utveckling…
Förhoppningsvis kan denna bok hjälpa till att inspirera lärarna att applicera ett nytt (gammalt) synsätt på elevernas behov av olika motoriska övningar och genom sådana aktiviteter stärka elevernas rörelseglädje, självkänsla och självförtroende.

Ingrid Eliasson
Hedersledamot
Svenska idrottslärarföreningen
 
Smakprov ur boken:
Föräldraröst om rolighetsgympan:
Från den första gången jag följde med mitt barn till ”Dorritgympan” har jag insett att detta är någonting speciellt. Ledarnas respektfulla och lyhörda förhållningssätt, parat med god pedagogisk förmåga, smittar av sig på barnen.

Psykomotorik innebär träning av kroppen och alla sinnen, samtidigt som man övar sig i socialt samspel. Ledaren ser både varje individ och gruppen som helhet. Rädda eller försiktiga barn blir frimodigare. Alltför våghalsiga barn lär sig inse sina begränsningar. Och alla barn har roligt!

Många barn, som på grund av olika funktionshinder eller svårigheter, aldrig funnit sig tillrätta i skolans vanliga idrottsundervisning, får här chansen att utvecklas från sin egen nivå. Det är härligt att denna kunskap, som så länge funnits och utvecklats i många andra länder, blivit satt på pränt även på svenska.

Deborah Ingves
specialpedagog och mamma

5. Lärarens verktyg
I didaktikdelen citerade jag ett uttalande av Kiphard, där han ser läraren som undervisningens viktigaste instrument. Han vill därmed betona ledarens betydelse i undervisningen och med en viss nyansskillnad är jag beredd att hålla med honom. Genom samverkan mellan kunskaper, erfarenheter och egenskaper blir dessa hennes medel att nå undervisningsmålen. Läraren blir därigenom själv det främsta verktyget. Till sin hjälp har hon fyra viktiga redskap:

• Lek, som på ett naturligt sätt bidrar till jag-material- och social kompetensutveckling.
• Material.
• Observation – för att följa förändring och utveckling.
• Aktiviteter med material som stimulerar, lockar till initiativ och skapar lustfylld träning (kapitel 6).

Lek
Lek är en aktivitet, ett ord som i den här boken är synonymt med sysselsättning. Leken är barnets vanligaste och viktigaste sysselsättning. Den är instinktivt barnets främsta medel för utveckling och inlärning – en process som pågår under hela uppväxttiden med olika uttryck och intensitet. Enligt psykomotorisk utvecklingsteori har rörelse central betydelse för barnets totala utveckling. Samtidigt råder en allmän uppfattning om att barn har ett naturligt rörelsebehov. Rent logiskt innebär ovanstående resonemang:

• att lek är starkt förknippad med rörelse,
• att barn med svagheter i rörelsefunktionerna försenas i sin utveckling, inte bara motoriskt utan även emotionellt och socialt. I senare skeden försenas även delar av den kognitiva utvecklingen och det uppstår störningar i lekutvecklingen,
• att barnet kan då inte alltid delta i lek på andra barns villkor,
• att gemensamma obligatoriska leksituationer (skolans idrott, ”fritis”-aktiviteter etc.) kan upplevas mycket jobbiga med reaktioner som uttrycks på olika sätt – motorisk oro, aggressivitet, allmän stökighet, tillbakadragenhet, skolk.

Det är naturligt att en psykomotorisk pedagog ser lek som sitt viktigaste verktyg, något som har tydliggjorts i bokens lektionsbeskrivningar. Hennes främsta uppgift i undervisningen med en lekstörd elev är att ordna en lekfull undervisningssituation, där eleven slutar lektionen med en känsla av att ha haft roligt. Detta kan inträffa om eleven upptäckt att han kunnat eller vågat något nytt. Han har känt att han ”kan”. Läraren har lyckats tänka ut en lekfull aktivitet som även innehåller enkla inlärningsmoment. Glädjekänsla kan också uppstå om eleven hittar en ”kom pis” (lärarens val), som han kan prata med och som tycker om att göra ”samma saker” som han – vanligen en elev med ett ”udda” intresse, ofta av intellektuellt slag.

Ovanstående exempel visar att läraren mycket varsamt bör söka anledningen till problem i leksituationer och därefter pröva en lättsam aktivitet som hon tror passar hans läggning och lekutvecklingsnivå. Den bör inte innehålla rörelser, där hans rörelsestörningar tas i anspråk.

• Hon bör själv vara hans lekkamrat i början av ”gympaperioden” – en kompis utan stora krav som visar att hon har roligt. Känslor smittar. Den som har roligt blir mera aktiv och vågar.
• Successivt väljer läraren mera avancerade men förenklade lekar. Eleven bör uppleva att han gör samma sak som kamraterna.
• Han stimuleras att själv föreslå eller diskutera lekval.
• Genom samtal ventileras vid lämpliga pauser om han skulle vilja träna så att det blev roligt att vara med ”dom andra” eller vågar vara med om läraren också är med.

”Leken lär” är ett välkänt uttryck som det förmodligen ligger en hel del sanning i. Åtminstone när det gäller barn utan större problem i skolan. De är rörliga, leker och ”tränar” både i skolgympan och på rasterna – med och utan lärarledning. De hör till den grupp av barn som i ett tidigare avsnitt beskrevs under rubriken ”Barn är lika i många avseenden” (s. 43). De hör sällan till rolighetsgympans elevgrupp eftersom de leker och lär ändå. Det gör däremot de elever som beskrivs i avsnittet ”Men barn är också olika” (s. 43). Det är barn som inte rör sig eller som rör sig på ett avvikande sätt, och som tror att de leker när de rör sig. I psykomotorikgympan får de lära sig att leka samtidigt som de tränar sin rörelseförmåga efter möjliga förutsättningar.

Alla rörelsestörningar kan inte helt normaliseras genom rörlig lekaktivitet eller träning. Enligt Kiphard bör läraren då försöka hjälpa eleven genom att i leken lära honom hur man kan kompensera svårigheter eller om detta inte är möjligt att acceptera, att han inte kan lära sig eller delta i allt. En svår men mycket viktig uppgift för läraren, som kräver god kontakt och en fin relation till eleven. En ledsam men värdefull kunskap för eleven, som är bra att få i tidig ålder i en trygg miljö.

Material
Materialen fyller många syften och är viktiga verktyg för läraren, t.ex.

• vid planering av lektionsinnehållet
• som stimulerande redskap vid specifik träning av för eleven omedvetna eller medvetna svagheter eller brister
• som inspirationskälla vid lektioner som innehåller fantasibetonade teman eller uppgifter som syftar till problemlösning.

Gymnastiksalarnas traditionella inredning med stora fasta redskap, såsom bommar och ribbstolar, stora rörliga redskap, t.ex. plintar och tjockmatta samt små lösa material, t.ex. bollar, rep, är attraktiva även i psykomotorikundervisning. Materialen används emel lertid inte på samma sätt, eftersom skolans gympa och rolighetsgympan delvis har olika syften med undervisningen. Synsättet på undervisningens mål är i princip desamma, men vägen till målet skiljer sig åt. Detta innebär skillnader i arbetssätt och metodiskt tänkande.

I skolans undervisning ligger tonvikten på färdighetsträning.

Redskapsgymnastik innebär träning i olika hopp över plinten, aktiviteter på bommen etc. Stora och små, fasta och lösa redskap och materiel är oumbärliga för målinriktad träning och ett lektionsinnehåll med inlärningssyfte eller enbart för lustfylld rörelseaktivitet.

Jag har beskrivit den del av en vanlig timme som brukar ägnas åt redskapsgymnastik. Jag är medveten om att undervisningen även består av lek och icke prestationsinriktad kroppsträning. I psykomotorisk pedagogik är materialet av en annan dignitet. Enligt Kiphard är psykomotorik en form av rörelsefostran där ”hela” barnet tränas genom lek och lustfylld aktivitet.
Rörelsefostran kan beskrivas som rörelsefunktionernas (grov- och finmotorik, sensomotorik) aktion i samspel mellan psykiska, sociala och kognitiva funktioner.

Gymnastiksalen måste innehålla material som inte enbart fokuserar på motorisk funktionsträning, övning av färdigheter, idrottsliga lekar och spel. Under både elevens och lärarens ”bestämmer”-pass brukar aktiviteterna präglas av fantasi och kreativitet. Rörelsefunktionsträning går lättare när linan är en lian och bänken en spång.

Metodiken som beskrivits i psykomotorisk pedagogik är utformad så att eleverna har stor frihet att välja egna aktiviteter med material som passar, både ur aktivitetssynpunkt och utifrån deras uppfattning om vad de vågar eller klarar av. Materialen leder till en känsla av meningsfullhet.

Att leka eller träna tillsammans med en kompis eller i grupp, vad man själv eller ledaren valt, är befrämjande för både kropp och själ. Rörelseaktivitet på barnets nivå i en stimulerande miljö skapar trygghet och lockar fram eller ökar aktivitetslusten. Det känns lätt att anpassa rörelserna så att man lyckas med vad man lär sig och vågar försöka. Det är roligt att ”vara med”. Träning i socialt samspel underlättas med hjälp av material – boll, byggmaterial etc.

Lustfylld rörelse i alla former har en positiv inverkan på barnets utveckling – motoriskt, perceptuellt, psykiskt och inte minst socialt. Då fyller materialen en viktig funktion.

6. Aktivitetsuppgifter
Jag har tidigare beskrivit psykomotorisk pedagogik, som grundar sig på de psykomotoriska utvecklingsteorierna, ur ett teoretiskt perspektiv. Bokens sista del handlar om pedagogikens tillämpning i praktiken, dvs. undervisningens konkreta innehåll, aktiviteter med lärarfunktion.

Metodikens lektionsuppläggning innehåller som jag tidigare beskrivit tre pass, elevens, lärarens och eleven–lärarens ”bestämmer”-pass. De flesta aktiviteter som presenteras är av naturliga skäl hämtade från lärarpassets lektionsinnehåll. Jag kan då beskriva typ av aktivitet, dess genomförande och syften samt pedagogikens praktiska omsättning – ledarfunktion och tillämpning av undervisningsprinciper.

Aktivitetsbeskrivningarna följer alla samma struktur. Därigenom hoppas jag att läsaren får en helhetsbild av psykomotorikens undervisningsstrategier och förstår att variationer eller avvikelser kan göras medvetet eller spontant. Med en metodik som inte föreskriver fast program inträffar lätt oförutsedda händelser som bör tas tillvara och utnyttjas. Det är lätt att föreställa sig att även svårigheter som kräver en snabb lösning kan uppstå.

Psykomotorisk pedagogik är en dynamisk undervisningsform som ändå har en fast struktur med målinriktat syfte.
Förhoppningsvis framgår detta av aktivitetsuppgifternas innehåll.

Några värdefulla upplysningar
• Ingen uppgift finns om passande ålders- eller mogenhetsnivå för en viss aktivitet. Jag utgår ifrån att läraren själv, som känner sin grupp bäst, kan bedöma detta. Det är ganska lätt, tror jag, att anpassa och variera aktivitetens utformning efter gruppens utvecklingsnivå.

• Det är viktigt att framhålla att ”läraren-bestämmer”-passets innehåll inte enbart består av dessa så kallade psykomotoriska aktiviteter, vilka karakteriseras av ett eller ett par specifika träningssyften, som läraren anser värdefulla att träna för gruppen eller för en speciell elev.

För övrigt upptas lektionerna av sådana lekar, spel och färdighetsövningar som förekommer i den vanliga skolgympan, ibland föreslagen av enskild elev. Det är ett sätt att skapa trygghet och säkerhet i kamratgruppen!

Lektionsuppläggning, ledarroll och funktion är emellertid alltid densamma, dvs. oberoende av aktivitetsval. Psykomotorik fungerar även utan psykomotoriska redskap!

• Någon lärare kanske undrar över varför nästan inte något av de typiska psykomotoriska redskapen ingår som material i aktivitetsuppgifterna. I flera av dem tillämpas initiativprincipen, som bland annat innebär att eleverna själva får tänka ut hur träningen ska utföras eller aktiviteten ska utformas. Dessa material, gungor, rullbrädor och andra rörliga material är mycket populära och lätta att kombinera med traditionella redskap och små material såsom bollar, rep etc.

• ”Eleven-bestämmer”-passet är oftast mycket rörliga pass och man märker barnets behov av att snurra, gunga och hoppa, dvs. aktiviteter som stimulerar det vestibulära systemet. Dessa redskap är då mycket attraktiva även när man väljer en fantasilek. Med gott samvete kan läraren därför ordna aktiviteter som syftar till en annan funktionsträning.

• Till sist vill jag nämna att temaaktiviteterna, som brukar bygga på både fantasi och verklighet, är elevernas önsketimmar. Temat har ofta initierats av någon elev. Hela lektionen avsätts då för t.ex. Vinter-OS 2006 eller Vikingagungan.

Aktivitetsuppgifternas rubriker
Individuella aktiviteter:
1. Dra i rätt snöre, s. 174
2. Stå på ett ben och snurra slangen, s. 175
3. Hur många sitter i rad?, s. 176
4. Dimman kommer, s. 176
5. Känna vad som finns under duken, s. 177
6. Du är ... glad, arg, ledsen etc., s. 179
7. Göra något med bänken, s. 180

Gruppaktiviteter:
8. Bolltimme, s. 181
9. Tomtesmyg, s. 182 och Gå sakta .., s. 183
10. Rita gubbe-bana, s. 184
11. Lek med ärtpåsar, två aktiviteter, s. 186
12. Vinter-OS, s. 188
13. Jorden runt-resa, s. 191
14. Vikingagungan, s. 195

1. Dra i rätt snöre
Observationsuppgift – görs individuellt.

Beskrivning: På golvet ligger ett tilltrasslat knippe pärlsnören. Uppgiften är att utifrån en önskad pärla följa pärlans snöre med ögonen till pärlsnörets ände. Dra i snöret!

Material: Minst 8 snören, ca 1,5 m långa, med en färgad pärla i ena änden. En ask med lösa pärlor.

Lektionsförlopp: Eleven sitter på golvet framför snörena. Läraren och eleven pratar om ”vad som ligger där”. Hon ställer frågor, t.ex: ”Vilken färg tycker du mest om?” och ”Kanske du vill ha en sån pärla?” Då måste du dra i pärlans snöre. Så här gör du! Läraren beskriver muntligt hur ögonen följer snöret till dess ände utan att fingret följer med och uppmanar sedan eleven att dra i snöret. Var det rätt snöre? Var det fel snöre får man pröva igen. Vid lyckat försök tar läraren fram asken med pärlor och ”bjuder” eleven på en pärla med rätt färg.

Huvudsyften: Att studera ögonmotorik och figur-grunduppfattning.

Annan funktionsträning: kontakt- och kommunikationsförmåga.

Ledarfunktion: Dialog som leder till att läraren når sina syften.

Ej instruktion!
Tillämpning av principer: material, samtal.
Tillbaka