Böcker >> Barn och ungdom >> Svärdord, mobbing och självmobbing
 
Svärdord, mobbing och självmobbing
 

 
Slutsåld

Till bokshopen - Tillbaka

 
Författare: Pêl Rostam
Hemsidan: Länk till hemsidan
Info om boken: Inb. 144 sidor, 1 teckning
Normalpris: 192 kr inkl. moms 6%
ISBN: 978-91-88362-40-7
Utgivningsår:       2008
 
Pêl Rostam hamnade i Sverige i slutet av 1980-talet, efter att ha varit med om mobbning, krig och flykt. Allt detta har satt djupa spår men även gett djupa insikter, vilka ligger till grund för hans intresse och arbete med mänskligt samspel och kommunikation. Pêl arbetar som konsult i personlig utveckling med föreläsningar, kurser och workshops, se vidare på hans hemsida, ovan.
 
Om boken:
Är det möjligt att skapa ett samhälle fritt från mobbning?
Ja, det menar författaren till den här boken, som anser att grunden för all slags mobbning finns att söka i ett destruktivt språkbruk. Pêl Rostam kommer ursprungligen från ett ”skollöst” samhälle, nomadvärlden i Kurdistan, där man varken hade papper eller penna. I boken skildrar han sin väg in i ”civilisationen”, via skolan, det verbala språkvåldet, mobbning, självmobbning och våld.

Efter några decennier och när allt var borta ur minnet, trodde han, konfronterades han som pappa med samma fenomen i den svenska skolan. Därav engagemanget i dessa frågor och viljan att hitta en praktisk lösning på problemet.

Pêl har myntat nya ord, som svärdord och självmobbning, för att belysa vilka negativa konsekvenser ett destruktivt språkbruk har. Botemedlet heter vänord och vänords-konflikthantering och i boken visar han på ett konkret och annorlunda sätt hur man skaffar sig ett konstruktivt språkbruk inte bara i skolan, utan även i hemmet och på arbetsplatsen.
 
Smakprov ur boken:
Från svärord till svärdord
December är vit och kall. När jag kommer tillbaka från en promenad längs den frusna sjön ser jag mitt barn stå utanför lägenheten, trots att det är skoltid. Hon står där darrande, lättklädd med blöta strumpor. När vi kommit in och hon tagit av sig lindar jag in henne i en filt och tröstar henne. Hon gråter upprört och mellan snyftningarna berättar hon om en konflikt som uppstått mellan henne, klasskamraterna och lärarna. Hon vill inte gå i skola mer.

Efter att hon lättat sitt hjärta, fått en kopp varm choklad, en macka och lite omvårdnad är hon dock villig att gå tillbaka och reda ut konflikten. Vi träffar klassföreståndaren som förklarar vad som hade hänt och informerar om skolans förbud mot svärord och fula ord. Barnet, som saknar argumentationsteknik men som anser sig ha rätt, låter tårarna rinna utan att brista i gråt. Det handlar om svärord. Barnet berättar att kompisarna hade trampat på hennes nalle och att hon hade ”sagt åt dem”. Men lärarna hade skällt ut henne och därför sprang hon hem.

Får man svära i skolan?
Hur många gånger om dagen svär barnen i skolan? Hur många gånger om dagen måste lärarna ofrivilligt höra barnen använda svärord?
Efter några dagar kommer ämnet upp igen. Mina barn och deras kompisar pratar om skolan och nyfiken frågar jag de större barnen:

– Hur är det med svordomar i er klass, svär ni också? Ointresserade svarar de att en del gör det ibland. Jag frågar hur lärarna hanterar detta.

– En del säger till och andra bryr sig inte, berättar ett av barnen. Men sedan lägger hon till något oväntat, nämligen att vissa lärare själva använder svärord. Ingående härmar hon hur en av lärarna brukar se ledsen ut och säga: ”Ursäkta mig, men ni är jävligt jobbiga!” En annan lärare brukar börja med att säga: ”Ni…”, hon stannar upp en stund och fortsätter sen med snäll röst: ”Ni är så jävla jobbiga!” En tredje lärare brukar kasta ur sig: ”Ni är så jävla jobbiga!” Samma lärare brukar med eftertryck läxa upp en viss elev med: ”Håll käften!” När en annan elev försiktigt och med svag röst frågar: ”Får vi också svära?” kommer genast svaret: ”Håll käft, jag får svära hur mycket jag vill, jag är lärare!”

– Va, svär lärarna i skolan? utbrast jag häpet.
– Varför svär lärare?

Hur kan man begära att skolbarnen inte ska svära om lärarna själva svär? Vad ska vi som föräldrar göra åt detta med svärord? Jag skriver ett brev till skolan. Ett brev från hjärtat om att jag har en del konstruktiva idéer och förslag som skulle kunna vara till hjälp, och att jag som ansvarstagande förälder vill göra något åt situationen.

Någon dag senare hör jag rektorns röst i min telefonsvarare. Hon säger att hon ska återkomma.

Vem använder svärord?
För några år sedan stod det i DN något intressant om Horace Engdal, Svenska Akademiens ständige sekreterare. Han, som är en av de få finkulturella personligheterna i Sverige och som delar ut Nobelpriset i litteratur, skulle ha rusat in på en tidningsredaktion och skrikit: ”Ni har rövknullat mig era jävlar!” Detta var hans sätt att reagera på en artikel som han ansåg sig vara kränkt av. När journalisten hade frågat honom om han hade använt grova svärord mot redaktionen, hade han svarat att ”en viss skärpa i tonen förekom”. Var det så eller var det här en svärdviftning, ett hot utifrån en högre status, från en maktposition?

Om inte ens de mest bildade i det kulturella etablissemanget kan avhålla sig från svärord, vem kan det då? Hur ska ett barn hålla sig ifrån svordomar? Hur kan en lärare göra det? Kan jag det?

Under skolans Luciafirande träffar jag rektorn. Hon frågar vad jag har att erbjuda. Jag berättar om erfarenheter av personlig utveckling och medvetandegörande övningar mot svordomar, liksom verktyg för bättre kommunikation. Hon säger att jag kan få komma till ett personalmöte och berätta vad jag har att erbjuda.

”Vilden från berget”
Beskedet att bli inbjuden till ett personalmöte för att presentera vad jag skulle kunna bidra med satte en påtaglig press på mig. Nu var det på allvar och jag borde ha ett konkret förslag. Medan jag satte mig ner och funderade över idéerna gled jag allt djupare in i mina egna upplevelser av skoltiden. Barndomen var ett för länge sedan passerat stadium. Men som en märklig film satte plötsligt bilderna fart på minnet.

Den första konflikten som rörde svordomar kändes färsk och klar som kristall. Jag stod och käftade med tre småflickor som var systrar, alla var vi i tre-fyraårsåldern. Vi svor ilsket åt varandra och sa de fulaste ord vi kände till. Det här är mitt allra tidigaste minne. Dagen efter när jag lekte i närheten av min mamma kom flickornas pappa ridande på sin häst. Han var svartklädd, lite skäggig, och såg enorm ut på hästen som stannade alldeles intill oss. När vi hade hälsat frågade han mig:

– Varför svor du så hejdlöst åt mina småflickor igår?
Jag kände mig orättvist anklagad, och mycket upprörd försökte jag förklara:

– Jag svor bara ett svärord i taget, men eftersom dom var tre stycken svor dom tre stycken tillbaka. Så dom svor tre gånger så mycket som jag.

Flickornas pappa och min mamma fick sig ett gott skratt. Det här blev en liten klassiker som berättades många gånger om i släkten.

Där jag växte upp i Kurdistan, vid gränsen mellan Iran och Irak, fanns det vare sig skola eller byggnader överhuvudtaget. Ändå hörde svärord, bråk och konflikter vardagen till. Men när det höll på att gå över till våld fanns det vissa regler. För att bevisa vem som var starkast utmanade man motståndaren till en brottningsmatch. Den som lyckades lägga ner den andre på rygg blev vinnare och erkänd som starkast, tills han själv en dag brottades ner.

Gissningsvis levde jag detta nomadliv tills jag var omkring åtta år, då vi flyttade till bebyggda trakter. Den första morgonen i ”civilisationen” gick jag ut för att undersöka hur det kunde växa upp hus ur marken. Då mötte jag bygrabbarna. De tittade misstänksamt på mig och började kalla mig för ”vilden från bergen”. Det kändes inte som en bra början. Att jag inte fick vara med kändes ännu värre.

Enligt den gamla seden från mitt nomadliv tog jag och brottade ner dem på rygg, en efter en. Men konstigt nog hyllades jag inte. Efter att för första gången ha upptäckt hus att bo i, var papper och penna de mest häpnadsväckande saker som jag upplevde. Jag var förtrollad av att med några streck kunna avbilda det jag såg. Med både rädsla, nervositet och förtjusning började jag i skolan.

Skolan hette ”Al Fäjjreljedid” och jag försökte uttala det ungefär som du gör nu. (Många år senare förstod jag att det var en arabisk benämning som betydde ”Den nya gryningen”.) På väg till skolan tog jag med mig min lekpinne. Av nyfikenhet hade jag kommit i god tid, därför sprang jag runt i skolan och orienterade mig. Sedan satte jag mig helt upprymd på fjärde skolbänken i den vänstra raden intill väggen.
Den allra första lektionen under min skoldag började med en oförglömlig scen.

Det var första gången jag satt i en skolbänk, en sådan med bord och bänk i kombination. Jag bankade på bordet med pinnen och sjöng så högt att jag kunde höra mig själv bland alla väsnande barn. Jag märkte inget förrän allt blev tyst, väldigt tyst, och där, två steg inne i klassrummet stod en lång, mörk, stor man, som jag till min fasa insåg vara läraren. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen när han fäste sin förfärliga blick på mig. Han sa några obegripliga ord till den mindre mannen som stod bredvid, och som jag förstod var skolvaktmästaren. Det var knäpptyst, barnen höll andan.

Skolvaktmästaren kom fram till mig, böjde sig över mig, lyfte upp mig i sin famn och bar mig fram till läraren. Jag förstod inte vad som var på gång förrän det brann i baken på mig. Mina skrik och ljudet från lärarens käpp blandades med varann. Jag kunde inte fly från skolvaktmästarens grepp och trodde aldrig det skulle ta slut. Till sist gjorde det det, men bara för att fortsätta nere på fotsulorna. Läraren fortsatte piska mig på fotsulorna tills jag var svimfärdig.

Fortfarande kan jag undra varför läraren aldrig frågade mig varför jag sjöng? Och varför slog han mig? Var det för att jag sjöng eller var det för att jag sjöng på kurdiska, det förbjudna språket? Var det för att han ville ha en syndabock för att skrämma de andra barnen med från första stund? Eller var alla dessa saker tillsammans skäl nog att straffa mig i hans tycke?

Senare kallade lärarna mig för ”åsnan” bara för att jag var större än de andra barnen i klassen. Både lärarnas käpp, som brukade vina på handflatorna för minsta bus, och orden de använde mot mig kändes som knivar i mig. Ändå förstod jag inte riktigt ordens innebörd, men på något sätt tog jag in deras laddning, deras kraft. Lärarnas språk var också skolans, vilket jag trodde var själva utbildningsspråket som jag skulle lära mig utantill, och det gjorde jag också med högsta betyg. Först fyra år senare när jag hamnade i Bagdad upptäckte jag att det arabiska språket som folk talade där också var skolans språk i Irak.

Svärord byter namn till svärdord
För att inte överraskas med tomma händer känner jag mig angelägen om att så fort som möjligt ha mitt material till personalmötet klart. Plötsligt en dag under arbetet med temat vill svärord byta namn. Det vill döpas om till svärdord. Jag tittar på saken från olika håll, allt stämmer och det får byta namn. Det är nämligen precis vad det är. Ord som med sin vassa innebörd kan verka som ett svärd är svärdord.

Ju mer jag tänker på ordet desto tydligare kommer dess olika egenskaper fram. Till sist har jag en klar uppfattning. Svärdord är ord som med sin vassa och värdeladdade innebörd kan skada människan psykiskt och socialt. Det är svordomar, fördomsfulla tillmälen, förnedringsord, glåpord, gliringar och andra elaka ord. Det är också beskrivningar och omskrivningar som används för att förolämpa och mobba någon eller några.

Dessa ord och uttryck utgör, med sin negativa laddning, den verbala grunden för all slags mobbning och allt våld och fungerar därför som ett vapen, ett svärd, därav benämningen svärdord.

Idéerna blir mer konkreta:
• Att arbeta med svärdord, i medvetandegörande kreativa övningar.
• Att arbeta med vänord, de alternativa orden.
• Att stärka barnens självbild, självkänsla, självförtroende och empati.
• Att lära barnen uppskattning genom övningar.
• Avslutningen, en liten musikal?
• Fortsättningen, Vänordspriset.

Dessa förslag skulle genomföras med barnen och lärarna i form av övningar, samtal och lekar.

Som avslutning dök det upp en text till en liten musikal. Barnen skulle få jobba med texten och göra om den till ett eget manus till en liten föreställning på avslutningen. Syftet med min text var, som jag såg det, att eleverna skulle skriva om den efter de svärdord och vänord som de själva kom fram till i övningarna, samt att få föräldrarna att bli delaktiga i projektet genom att se det som en föreställning. Barnen skulle använda sina svärd som de redan hade gjort under övningarna med ord, musik och rörelse, läs texten i slutet på boken.

December går mot sitt slut. Det nya året kommer med ännu mer snö. Skolan startar sin verksamhet och jag är nu redo att infria mitt löfte. Jag vill kunna stå upp för mig själv som far. Med de erfarenheter jag har med mig från barndomen är det här tillfället ett prov på hela min hållning till livet. Jag har ju själv gått igenom ett liv späckat av svårigheter. Nu står jag här och ser barnen, även mina barn, i en annan tidsålder, i en annan världsdel gå igenom liknande saker som jag gjort. I denna situation känner jag att jag kan göra något, jag kan erbjuda mitt bidrag, eller jag kan åtminstone försöka.

Ur praktikdelen:
Svärdordsjakt – Övning
Utifrån svärdordskartan och de olika kategorierna får nu varje elev välja ett antal ord som hon/han ska reda ut. Med hjälp av ordböcker och andra lämpliga källor samt internet försöker eleverna ta reda på ordens betydelse och ursprung samt annan intressant information.

Hjälpmedel: ordböcker, t.ex. etymologisk, andra lämpliga källor och internet, i jakt på svärdordens betydelse och ursprung.

Syfte: Att eleverna fördjupar sig i de enskilda ordens betydelse.

Intervju om svärdord – Övning
Eleverna får i uppgift att intervjua vuxna och föräldrar om deras användning av svärdord, hur de uppfattar dem och varför de använder dem. Genom intervjun deltar de vuxna indirekt i projektet, vilket gynnar alla parter. Den samlade kunskapen om svärdorden samt intervjun följs upp i redovisningar och diskussioner.

Vad är svärdord för dig?
Vilka svärdord använder du?
Varför?
När?
Tänker du lägga av med dem?

Syfte: Att skapa en dialog om svärdord mellan barn och vuxna i hemmen.

Ordens uppkomst – Övning
Dela upp eleverna två och två. Varje par ska hitta på tre helt nya ord och ge varje ord en viss betydelse. I nästa steg sätter de ihop dem i en mening och går runt och säger den till varandra utan att förklara ordens betydelse. I steg tre, inför klassen, förklarar de sedan vad deras ord och meningar betyder.

Efter det berättar läraren rent allmänt om ordens ursprung som kommunikationsmedel, om ord ur ett kulturellt respektive genusperspektiv samt om deras sociala funktion.

Ord som kommunikationsmedel: Hur var det innan människan hittade på ord? Hur kan människan kommunicera utan ord?

Syfte: Att belysa svärdordens mening, ursprung och sociala funktion.

Svärdord i olika sammanhang – Övning
Låt eleverna sätta in sina svärdord under följande rubriker:

Vana: Många använder svärdord i dagligt bruk utan att ens märka det själva. De gör det av vana som en del av konversationen, som förstärkning av vad de vill uttrycka och som sällskapsord.

Skämt: Svärdord förekommer hos många i omvänd betydelse: på skoj, för att flörta eller retas. ”Dumma dig” eller ”Va’ dum du är!” och andra uttryck kan användas både på allvar och på skämt. Gränsen här är hårfin, en skämtsam användning av ett visst svärdord kan lätt tippa över till förnedring.

Urladdning: Någon slår sig i tån och en fors av svärdord väller ut ur den drabbades mun. En annan blir slagen eller utsatt för något slags trakasseri och börjar häva ur sig svärdord. Det är ett sätt att ladda ur sig förargelsen. Personen i fråga är ofta inte medveten om sina ord och uttryck. Han eller hon är inne i smärtan och förargelsen och försöker få ur sig den.

Mobbning: Yttre mobbning och självmobbning är de mest skadliga formerna av svärdord. När någon eller några använder svärdord verbalt eller i handling upprepade gånger mot någon eller några eller mot sig själv är det fråga om mobbning.

Efteråt diskuterar eleverna svärdord i olika sammanhang utifrån egna erfarenheter.

Svärdord i olika sammanhang: Vana, Skämt, Urladdning, Mobbning

Syfte: Att skapa medvetenhet om hur svärdord används i olika sammanhang.

Mobbning – Övning
Arbetet med detta tema måste få ta sin tid. Låt eleverna med egna ord beskriva vad de tror att mobbning är. De kan t.ex. skriva en berättelse eller dikt, eller måla en bild utifrån sina egna erfarenheter.

Det kan handla om att vara mobbare, bli mobbad, vara vittne till mobbning, eller helt enkelt uttrycka vad man tycker om mobbning. Låt elevernas erfarenheter bli underlag för en diskussion för att därefter kunna göra en tydlig definition av mobbning.

Det är ytterst viktigt med en klar uppfattning och medvetenhet om vad mobbning är. Mitt förslag till definition av mobbning är följande:

Mobbning är svärdord i utövande. Mobbning är en social sjukdom som angriper människovärdet och den mentala och kroppsliga hälsan. Den handlar om ord, medvetenhet och handling och yttrar sig huvudsakligen på två sätt: som yttre mobbning och som självmobbning.

Yttre mobbning är att systematiskt använda svärdord verbalt eller fysiskt mot någon eller några personer.

Självmobbning är att mobba sig själv. Den uppstår när den mobbade tar den yttre mobbningen som en sanning, tror att den är berättigad och utsätter sig själv för den.

Alla blir på något sätt lidande av mobbning: mobbaren, den mobbade, de som är delaktiga, de som passivt tittar på, vännerna, lärarna och föräldrarna. Bara de som aktivt tar ställning mot mobbning kan känna sig väl till mods.

Syfte: Att få en gemensam uppfattning och medvetenhet om mobbningens natur och dess negativa skadeverkningar.

Olika former av yttre mobbning
Det finns flera olika former av yttre mobbning och här följer en närmare beskrivning av de vanligast förekommande:

1. Öppen mobbning
2. Dold mobbning
3. Blind mobbning
4. Våldsinriktad mobbning
5. Auktoritetsmobbning
6. Kollektiv mobbning
7. Existentiell mobbning
8. Massmedial mobbning

Öppen mobbning – Övning
Är ett uttänkt och systematiskt utövande av svärdord.
Mobbaren, en person eller en grupp, väljer medvetet att utsätta någon eller några personer för svärdord verbalt eller i handling. Det är ett direkt övergrepp i syfte att förnedra, trakassera, bryta ner eller våldföra sig på andra.

Gå igenom olika exempel från vardagslivet och elevernas egna erfarenheter. Låt eleverna skriva, måla och rita sina erfarenheter och spar deras alster.

Syfte: Att skapa medvetenhet om öppen mobbning.

Dold mobbning – Övning
Är ett uttänkt men diskret utövande av svärdord. Mobbaren, en person eller en grupp, väljer mer diskreta metoder i sitt utövande av svärdord. Mobbaren döljer mobbningen med skämt, ironi och isolering av den mobbade, behandlar honom/henne som luft eller utesluter personen ifråga från gruppen, sprider rykten och lögner, baktalar och fryser ut etc.

Diskutera elevernas egna erfarenheter. Låt dem måla, rita och skriva om det.

Syfte: Att skapa medvetenhet om dold mobbning.

Blind mobbning – Övning
Är att använda svärdord och utsätta någon eller några för mobbning utan att vara medveten om att man utövar mobbning. Man hänger bara med de andra och gör som dem, bryr sig inte om att man skadar den mobbade. Blind mobbning är också att omedvetet delta i mobbning ledd av någon/några som medvetet utövar mobbning.

Låt eleverna samtala kring blind mobbning och gestalta den i konstnärlig form på olika sätt.

Syfte: Att skapa medvetenhet om blind mobbning.

Våldsinriktad mobbning – Övning
Är ett systematiskt utövande av svärdord verbalt eller fysiskt eller bådadera. Våldsinriktad mobbning kan utövas av en individ eller en grupp mot en person eller en grupp. Huvudinslaget i denna form av mobbning är fysiskt våld, som misshandel av den/de utsatta i syfte att skrämma eller skada dem och få dem på fall.

Diskutera elevernas egna erfarenheter och låt dem måla eller skriva om det.

Auktoritetsmobbning – Övning
Kan utövas av en eller flera personer i beslutsfattande ställning, eller av en institution mot en underordnad individ eller en grupp. Föräldrar, lärare och vuxna kan genom sin auktoritära roll, medvetet eller omedvetet, utöva mobbning mot barn. Skolan, olika myndigheter, stater och nationer kan på grund av sin auktoritet utöva mobbning mot både individer och minoriteter. Exemplen i verkligheten är många.

En skolas arbetsmetoder och regler som inte passar ett barn kan bli en mobbningsfaktor, en lärares öppna eller dolda rasistiska värderingar drabbar alla elever, en del med direkt mobbning. Stater och nationer som förtrycker minoriteter och folkgrupper utövar i verkligheten mobbning.

Auktoritetsmobbning är den offentliga maktens mobbning av den underordnade eller maktlöse.

Diskutera auktoritetsmobbning och låt eleverna gestalta temat i olika konstformer.

Syfte: Att skapa medvetenhet om mobbningens omfattning och utbredning i den vuxnes värld.

Tillbaka